Domaine de Cabrol - AOP Cabardès - Lutte raisonnée
När man svänger ner på den lilla vägen genom den nybyggda entrén känns det som att slå upp första sidan i en Marcel Pagnol-roman. Första kapitlet börjar med en landskapsskildring i sydfransk stämning: olivträd, mandelträd, rosmarin, vildsparris, cistusbuskar, järnek, massor av vildtimjan och naturligtvis vinplantor. Landskapet böljar mellan dal och kulle med utsikt över Pyrenéernas toppar. På sommaren hörs syrsornas sång och på vintern viner havsvinden eller nordanvinden genom vinmarkerna till det som så småningom ska bli Västan eller Östan. Som ni redan vet är det sonen Nicolas som har tagit över vingården efter att Claude gick bort i maj 2021. Mycket har hänt sedan dess med gårdens yttre, men mindre med Cabrols ”inre”.
Nicolas har renoverat kontoret och byggt en modern vinprovarsal. Vinkällaren är sprillans ny, med sina vackra blå betongtankar. Alla etiketter är omgjorda och flaskformen har ändrats på nästan alla viner. Med alla dessa förändringar får Hervé fler gråa hår – men vilken tur att Hervé finns på Cabrol. Hervé har varit anställd på vingården länge, mycket länge, och har koll på det mesta. Jag kallar honom för Skalman. Hans sävliga rörelser bedrar. Alla hans handlingar är noga uttänkta och han säger aldrig ett ord för mycket. Hervé är alltid klädd i gröna arbetskläder och hans mörka skägg döljer de flesta ansiktsuttryck. Jaumé, som också arbetar heltid på vingården, kommer från Nordafrika och heter egentligen Mohammed. Han tycker dock att det spanska förnamnet klingar bättre. Med halmhatt på huvudet och alltid ett leende i mungipan tar han hand om traktorer och vinplantor.
Domaine de Cabrol är den vingård jag känner allra bäst. För femton år sedan frågade Claude mig om jag ville vara med vid Cabrols blendprovningar, det vill säga prova vinerna från de olika tankarna för att hitta den bästa blandningen. Det var naturligtvis en enorm ära, och givetvis sade jag ja!
Att vara med vid blendprovningarna på en vingård är lite som att få se in i vinodlarens och vingårdens själ. Det är också här jag hyr vinplantorna som ger druvorna till mina viner Franc Parler och Francoises.
Nicolas har strukturerat upp försäljning och marknadsföring, något som på Claudes tid i stort sett bestod av bra betyg från vinjournalister. Nicolas fortsätter sitt arbete som professor på universitetet och driver samtidigt Cabrol, delvis på plats och delvis på distans, med hjälp av Hervé och Jaumé. Jag sitter inte längre med vid alla blendprovningar, men blir fortfarande inbjuden några gånger om året. Även om gårdens yttre har förändrats finner vi samma anda i vinerna. Den karga, kalkrika jordmånen ger dem stor personlighet och en Syrah som är expressiv och förförande. Vissa av vinerna är fortfarande gjorda av Claude.
Une grande pensée à toi, Claude!