Roucas Toumba

Roucas Toumba - AOP Vacqueyras - Ekologisk & delvis biodynamisk Både Vacqueyras och Roucas Toumba är läckra namn, riktiga artistnamn tycker jag. Vi befinner oss i södra Rhône, mellan Châteauneuf du Pape och Gigondas. Landskapet är vackert med cypresser, vinplantor, olivträd och spetsbergen (Dentelles de Montmirail) som ligger likt en kuliss i bakgrunden. Här odlas huvudsakligen Grenache men även de andra medelhavsnära druvorna. Vacqueyras befinner sig i vinstil mellan Châteauneuf du Pape och den kraftigare Gigondas. De kan ibland vara ganska alkoholhaltiga och lite burdusa med kraftiga tanniner. Men Roucas Toumbas viner, vilka vi smakade för första gången på vinmässan i Avignon imponerade med sin stora fruktighet. Vinodlaren Eric Bouletin är lång och ståtlig. När man presenterar sig som svensk på en vinmässa är det många vinodlare som rynkar på näsan och kritiserar det svenska monopolet, men den första kommentaren vi fick från Eric var: ” Sverige känner jag väl till. Jag håller på att läsa Nils Holgersson för min son.” Det var nästan den enda dialogen med Eric den dagen. Strax därefter lämnade Eric oss med sina flaskor och skyndade till ett möte någonstans. Vi provade lugnt igenom vinerna i Erics frånvaro och gillade dem mycket. Sedan dess har jag varit på hans lilla gård tillsammans med vinvänner. I byn finns ingen skylt till vingården. Efter en vänstersväng vid brandstationen finner man en upp-och-nervänd plog som visar att man kommit rätt. Vinet var mörkt, nästan lika svart som Erics händer och vem som har mest personlighet – vinet eller Eric - är svårt att avgöra? Däremot är han barnsligt glad och lite blyg, nästan generad, när man berömmer hans viner. Att vingården ligger vid brandstationen gav drama en höstdag i byn, Vacqueyras. Jag bad nämligen mina tre musketörer köra förbi och hämta provflaskor. Jag förklarade att gården var lätt att finna om man hittade till brandstationen. Brandstationen heter Pompier på franska så det är bara att fråga efter den, förklarade jag. Pappa Willy gick av bilen på torget och med sin gestikulering och franska parlör sade han med hög röst med flera repriser: POMPIERS! Det blev lätt panik i byn. Befolkningen trodde ju att det brann i knutarna! Eric är stolt över sina gamla Grenacheplantor, brukar jorden utan kemikalier och alla hans druvor är handskördade. Eric intresserar sig och oroar sig för klimatförändringen. Han berättade att han förlorat en odling som var 110 år. Vinplantorna frös ihjäl. Det var inte den kalla temperaturen som tog kål på dem utan en alldeles för häftig temperaturskillnad. Från en dag till en annan, i början på februari, gick temperaturen från 22 grader ner till minus 8! De stolta plantorna hade stått och gett druvor i 110 år och dog över en natt! Efter filosoferande runt detta trista fenomen har Eric börjat plantera in lite vita druvor bland de röda. En rustik vitvins-druva, som dessutom ger friskhet till Grenachen som dessutom har en risk för att få hög alkoholhalt. När inte Eric tar hand om sina druvor eller vin är han antingen ute och kör motorcykel eller sitter på sin terrass och tecknar. Det är Eric som ritar sina etiketter. Alla druvor är handskördade. Eric gör vin på endast tre hektar så flaskorna är svårfunna, men här kommer dem!